Rasstandard Schapendoes
(kopierat från skk rasstandard)

Ursprungsland: Nederländerna
Användningsområde: Vallhund
Bakgrund:

Vid slutet av 1800- och början av 1900-talet förekom schapendoes över hela Nederländerna där det fanns beten och fårhjordar. Herdarna värdesatte rasen för dess outtröttliga lust att arbeta och för dess lättlärdhet. Schapendoes tillhör en vittomfattande grupp av långhåriga vallhundar med kraftigt bepälsade huvuden. Rasen är besläktad med bearded collie, puli, owczarek nizinny, old english sheepdog, briard och bergamasco. P. M. C. Toepel anses vara grundare av rasen. Under andra världskriget lyckades han få upp intresset för rasen. Mellan åren 1940 och 1945 rekonstruerades den då nästintill utdöda rasen schapendoes. Rasklubben bildades 1947 och 1952 erkändes rasen på dispens av Raad van Beheer (nederländska kennelklubben). 1954 skrevs standarden och registreringen påbörjades. Det slutliga erkännandet av rasen skedde 1971. Schapendoes är en vallhund som användes, och även i dag används, för att valla fårhjordar. Eftersom fårbete huvudsakligen förekommer i lugna, avskilda områden av landet är det nödvändigt att rasen har stor uthållighet, rörlighet och snabbhet. Anlaget för att hoppa är viktigt liksom stor lättlärdhet och förmåga att arbeta självständigt. Rasen måste vara en typisk vallhund till temperament, kroppskonstitution och själ.

Helhetsintryck:
Schapendoes skall vara en lätt byggd hund, vara långpälsad och ha en mankhöjd på 40-50 cm. Rasen skall vara något längre än hög. Rörelserna skall vara lätta och fjädrande. Rasen besitter en uppseendeväckande förmåga att hoppa.

Uppförande/ karaktär:
Schapendoes skall vara en normalt och harmoniskt byggd vallhund, till karaktären uppmärksam och modig. Rasen skall vara alert, vaksam, glad, livlig, vänlig och aktiv. Den är mycket tillgiven och trogen människor den känner.

Huvud:
Den kraftiga pälsväxten ger ett intryck av att huvudet är större, och i synnerhet bredare, samt djupare än vad det i verkligheten är.

Skallparti:
Skallen skall vara nästan flat med måttligt markerad pannfåra och väl markerade ögonbrynsbågar. Den skall vara ganska bred i förhållande till sin längd. Bredden skall vara något större än avståndet från stopet till nackknölen.

Stop:
Stopet skall vara väl markerat men inte djupt.

Nostryffel/läppar: Överlinjen på nospartiet skall vara placerad något lägre än skallens överlinje. Nospartiet skall vara kortare än avståndet mellan stop och nackknöl. Det skall avsmalna endast lätt, vara djupt i hela sin längd och ha en svagt rundad avslutning.

Käkar/tänder:
Sedd från sidan skall underkäken, även med munnen stängd, synas tydligt. Normalt utvecklat saxbett.

Kinder:
Okbenen skall vara mycket framträdande.

Ögon:
Ögonen skall vara ganska stora, runda och normalt ansatta. De skall vara placerade mer framåtriktade än åt sidorna. Ögonfärgen skall vara brun och inte ge intryck av att vara svart. Ögonvitorna skall endast vara synliga då hunden tittar kraftigt åt sidan. Uttrycket skall vara öppet, ärligt och livligt. Ögonformen, ögonfärgen och uttrycket är mycket utmärkande för rasen.

Öron:
Öronen skall vara relativt högt ansatta och varken vara stora eller tjocka. De skall hänga fritt, men inte tätt intill skallen. De skall vara försedda med lång päls och vara rörliga, men får aldrig skjuta utanför huvudets kontur.

Hals:
Halsen skall vara stark och torr och huvudet högt buret. Bröstkorgen skall vara djup.

Kropp:
Skelettet skall vara lätt, smidigt och fjädrande.

Rygglinje:
Rygglinjen skall vara något välvd över länden.

Ländparti:
Länden skall vara välvd, kraftig och muskulös.

Kors:
Korset skall vara väl sluttande.

Bröstkorg:
Revbenen skall vara måttligt till väl välvda och nå långt bakåt.

Underlinje:
Underlinjen skall inte vara alltför uppdragen.

Svans:
Svansen skall vara lång, väl bepansrad och ha fana. Sättet på vilket svansen bärs är karakteristiskt för rasen. I vila skall svansen hänga rakt ner, men i trav skall den bäras ganska högt och svänga från sida till sida i en lätt bågform. I galopp skall den bäras rakt utsträckt och i hopp användas som roder. När hunden är uppmärksam får svansen ibland lyftas högt. Den får dock aldrig bäras styvt upprättstående över rygglinjen.

Framställ:
Frambenen skall vara raka med lätt benstomme. Det välvinklade framstället accentuerar förbröstet.
Mellanhand:
Mellanhänderna skall vara fjädrande.

Framtass:
Framtassarna skall vara ganska stora och fjädrande. Till formen skall de vara breda och ovala. Tårna skall vara mycket väl samlade. Trampdynorna skall vara tjocka och fjädrande med mycket päls mellan dem. Sporrar är tillåtna.

Bäcken:
Bäckenet skall vara sluttande.

Has:
Hasorna skall vara måttligt vinklade, låga och väl musklade.

Mellanfot:
Mellanfötterna skall vara korta.

Baktassar:
Baktassarna, se framtassar

Rörelser:
Under arbete använder sig schapendoes mer av galopp än trav. Rörelserna skall vara lätta, fjädrande och energibesparande. Rasen skall ha lätt för att hoppa och vända snabbt.

Pälsstruktur:
Schapendoes skall ha en tjock päls med tillräcklig underull. Pälsen skall vara lång, minst 7 cm över bakstället. Pälsen skall inte vara slät utan lätt vågig. Utpräglat krusig päls är inte tillåten. Hårstråna växer mycket tätt. De skall vara fina och torra, men får aldrig vara silkiga. Där pälsen är lång tenderar den att stå ut i tofsar, vilket gör den omfångsrik speciellt på bakdelen. Rasen skall också ha en mycket kraftig hårtofs på huvudet liksom mustascher och skägg.

Färg:
Alla färger är tillåtna. Mest eftersökt är blågrått till svart.

Mankhöjd:
Hanhund 43 - 50 cm Tik 40 - 47 cm

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Diskvalicerade fel:
Nervöst eller aggressivt beteende

Nota Bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.